Until we bleed

 
En gång läste jag en text, och tyckte att den var fin. Så jag sparaden den:

Dagarna sträcker i oss alla
Vi växer timme för timme, år efter år
Har man tur hittar man möjligen någon att växa tillsammans med
Kanske aldrig
Kanske för en stund
Kanske för alltid
Planerat eller ej
Plötsligt är man två
Ibland vet man bara
Att så kommer det att bli
Man har någon man gör allt för
En man riskerar allt för
En man lever för
En man dör för
 

√3

I fear that I will always be a lonely number like root three
A three is all that's good and right, why must my three keep out of sight  
Beneath a vicious square root sign, I wish instead I were a nine
For nine could thwart this evil trick, with just some quick arithmetic
I know I'll never see the sun, as 1.7321
Such is my reality, a sad irrationality
When hark! What is this I see, another square root of a three
Has quietly come waltzing by, together now we multiply
To form a number we prefer, rejoicing as an integer
We break free from our mortal bonds, and with a wave of magic wands  
Our square root signs become unglued
And love for me has been renewed.

[ Her ]

 

RSS 2.0